TigerE

Nu har det gått cirkus nästan ett år sedan jag uppdaterade min blogg så jag får väl börja igen lite smått.
Nåväl djupa inläggen kommer men för det måste man ju få livsinspiration först, annars går det ju omöjligen.

Nu är jag för gammal för att sitta kvar på grenen och hösten har kommit. Alla andra löv jag har känt så länge som jag kan minnas börjar spridas för den ljumma höstvinden som snart stundar. Min far sa; dwt är lugnt man hittar nya att träffa och vara med när man flyger och far runt, men ärligt, vore vi frön på en maskros som setat på samma blomma hela vårat liv och känner varandra, hur känns det när vinden blåser bort oss ifrån varandra. Man känner sig helt obetydlig.
Och vad är oddsen för att man skulle träffa på nya att klamra  sig fast vid när man blåser runt i väntan på att få landa och slå rot? Minimal säger jag, "klart det händer sa farsan." Även om innan sagda person verkar ha insikt som en burk ärtsoppa tvivlar jag på att han skulle ha rätt i denna frågan.

Vart är jag på väg? Vart är alla jag känner på väg?
 De som läser och vet detta kan säkert lista ut vilka jag menar. Det är inte s å att vi tappat kontakten riktigt än, men det kommer väl ske när de försvinner och sprids för vinden. Det är tiden som gör att vi måste skiljas åt. Inte våra egna val om att våra stigar ska skiljas.

Nytt kommer dock. En månads tystnad uppvägs kan uppvägas av 10 sms ifrån en person man tycker om, så är det bara.
Borde jag vara nöjd? Ja? Nej? Ärligt så kan jag inte riktigt hålla någon i min famn ännu då jag är rädd att snart dras med i den stora vinden och svepas bort ifrån allt jag känner.

Outside it's bright and chill,
inside im all alone but still
i hope for someone to see
what it would really be,
if there was a you and me,
so please will you try?

Det har varit ett tag sedan jag skrev, men jag har inte haft något/ någon att skriva för.
Det har funnits mer saker att skriva om än jag kan räkna upp, men tyvärr är det enda jag inte har mycket av är tid att samla alla tankar och känslor och upplevelser och förmedla dem till er läsare på grund av virrvarret i mitt liv och bristande internet/eltillgänglighet.

Ett liv byggs på lika grunder, sen om man väljer att se eller ignorera dem är upp till en själv, dock är människan en makalöst finurlig varelse vars förmåga att blunda för saker för att må bättre är äcklande och likväl enastående.
Kändes som jaghöll på att spy på bussen idag, jag undrade om de var åksjuka, för mycket godis eller att människor och våra drag äcklar mig till döds, för jag insåg att jag var omringad av människor och själv var jag en av dem.

Livet är som paradiset, beroende på vad du gör inreds ditt fängelse på olika sätt, JA fängelse.
Ni som har läst bibeln eller på något tilsynes sätt känner till bibeln a lá Svensson vet att paradiset som var ett fängelse som våra anfädrer blev utkastade ifrån på tillika grunder: de hade fått kunskap, kunskap om sig själva och från att vara fångna i paradiset blev de fria som fågeln i samma stund som de blev utkastade.
De fick då leva det verkliga livet om man ska säga så, ifrån ett fängelse av tristess, till ett fängelse skapat av de själva och den värld de levde i.

Hur och vad du än gör, är du fångad i något, omringad av ditt eget liv, hur kan du fly ifrån dig själv?
Är man inte fångad av något för att man flyr...är man därmed  fångad av jakten...och/eller flykten.
Fly för att aldrig fångas av något, dör du är du fångad av döden.
Vad spelar det för roll om man är glad, svart eller sinnessjuk? Hur man än är slipper man inte ur fängelset, även om man är ljus nog för att kunna se murarna.
DU kommer aldrig ifrån ditt liv, vem du än är vart du än är, blunda därför inte för något i det.


"Om man blev visare för varje misstag man gjorde borde man till slut inte göra några. Men vi gör dem ändå."

Jag hoppas,
för en bättre framtid, för mig själv och för kommande människor, jag kräver inte någonting ifrån nå'n, jag begär allt ifrån alla, för att förändra reglerna i hur vi lever, vi måste förändra oss själva, men människor ogillar förändring, de sitter mer än gärna på sin plats och låtsas som om att det regnar, för att det är enklare på det sättet.
Vi har inte alltför många chanser, tänk till innan det är försent.
Jag är kanske inte mindre vettig än någon annan men jag ignorerar inte saken som andra gör, att även om jag fortfarande inte är perfekt eller helt frisk kan jag fortfarande hjälpa, och jag försöker, jag kanske rentav försöker för mycket, för jag känner mig helt ensam.
Jag kan inte hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon.
Varför bara inte inse, varför inte påverka, jag kanske inte är kapabel till att åstadkomma någonting,...
men jag försöker iallafall.

Att emo trenden och fashioncorestilen börjar breda ut sig alltmer i sverige kan väl ingen ha missat, och det börjar så småningom lägga sig.
Hade en person klätt sig fashioncorigt för ett par år sedan, hade allagamla tanter gjort korstecken, och alla hade viskat och flytt en som en pestsmittad på 1500-talet.

En vän jag började prata med ikväll som heter Tula visade sig ha en del tragedi i sitt liv, vilket en del orsakats för att hon är "Emo". Hur är man egentligen emo? Alla är människor, eller hur? Tydligen vill inte vissa människor inse det. Nu påstår jag inte att det är fel på alla människor som inte är "emo"  "vi är blott människor intet mer, intet mindre", men ändå anser jag att vissa personers handlande kan vara fel.
Varför ens ge någon en benämning "emo" för att dennes beteende skiljer sig ifrån ens eget, om 80% i världen skulle vara "emo's" skulle de antagligen kalla alla som inte var det något, FÖR ATT DÅ SKULLE DE SKILJA SIG UR MÄNGDEN.

Men man ska tydligen föredömma någon som är annorlunda mot en själv, se bara på indianerna, de bemötte iallafall spanjorerna med vänlighet i början, medans spanjorerna besvarade det med grymhet.
Se bara på det normala samhällets syn på rasism, vi avskyr människor som öppet diskriminerar andra, men vad gör vi själva då vi säger att "där går en svart man" istället för att säga att "där går en människa"?
Gör inte det oss alla till något slags särbehandlare, för det är just vad rasister gör, de särbehandlar folk och nervärderar dom.
Att hata emos är likt rasism, dock är det inte raser, men de särbehandlar dem, och är nervärderande mot dem, bara för att de är anorlunda.

Jag har även jag influenser ifrån fashioncore och emostilen, men jag är inte emo eller dylikt, ändå kallar mig folk det , som ett nedsättande ord.
Jag vill bedöma, inte döma saker eller människor, visst jag kanske är orättvis i det här inlägget mot de som behandlar emos som som pestsmittade, men om folk inte förstår rättvisa eller verkligen bryr sig, förtjänar de inte mer än det de utsätter andra för.

"Folk som kallar en för emojävel...du har aldrig gjort något mot en människa som du aldrig träffat förr, som gör ett påhopp på stan, men det är för att vi människor skräms av det vi inte förstår

det som är annorlunda oss själva, stöter vi ifrån oss, behandlar med misstänksamhet , och förakt, väldigt få som kallar en emojävel hatar en inte, de är egentligen bara rädda för att de är olika en själv,

för att de är annorlunda.Sådan är människan." (sagt till Tula)

Vi gör fel.

"Intet att fördöma, intet att förlåta." av okänd eller mig själv, kommer inte ihåg.

 

Vi killar är till skillnad ifrån tjejer inte perfekta(eller är dom verkligen det) och är allmänt sedda som sexmonster eftersom vi är killar, det enda vi kan tänka på(enligt tjejer) är sex, låt går för att sex eller tanken på möjligt sex, kan uppta tankarna rätt mycket ibland, men jag har märkt att tjejer är fan värre, har pratat med oflk jag känner och tjejer och dom tänker på det minst lika mycket som vi, bara att dom döljer det, vilket inte vi anstränger oss lika mycket med.
Vi får ständiga beskyllningar över det här, för att vi kan korta ögonblick överväga sex med en annan kvinna/tjej, än den vi är tillsammans med,  men den som står vid våran sida då har vi ju valt?
Hon är vår gudinna i våran tro, saknar man någon saknar man henne.
Nu är det så att kvinnor kör inte rent spel i det här tyvärr, det kanske smärtar att höra, men alla tjejer( i princip) har en annan kille än dig själv i tankarna, sin drömkille, jag vet inte vem han är, men hon vet det, vanligtvis brukar det vara ett jävla tjat om den där johny depp.
Det är inte säkert att det är så men något liknande kan jag garantera, en sak till tjejer har svårt att förstå med, är tydligen att killar som gillar en tjej inte vill höra positiva kommentarer om en annan kille, alls överhuvudtaget, oavsett om dom är kändisar eller klasskamrater, har fått höra en jäkla massa tjat om vad underbar och cool johny depp är sedan pirates-filmerna ifrån min senaste flickvän, men om jag har en flickvän, tror dom verkligen att jag vill höra dom lovprisa en annan kille, än sen att det är en kändis och inte en riktig persom dom har kontakt med, det ger oss ju bara mindre självkänsla, dessutom om det är en kändis, som är evigt snyggare än dig, kommer alltid vara det, är mycket rikare och perfektare på alla sätt, hur ska vi kunna jämföra oss med en sådan människa, om nu du(tjejen) gör så!? det går inte.
Själva haken att du är med din tjej, men att hon i tankarna är med sin drömkille gör henne på sätt och vis otrogen, i och med att hon har en bild av sin drömkille, som hon inte är med, är hon otrogen om hon tänker på en annan kille vid sidan av.
Det är som att hon "byter ner sig" när hon tagit en, som är en annan person än sin drömkille iochmed att hon inte kan få honom, men är ständigt ett oeuppnåeligt mål för henne.
Man kan få en standin känsla, av att man är den som ev. duger istället för idealet man ska vara, och att man är så lik hennes ideal på en kille som möjligt.
Vem är mest otrogen, killar som kan komma att tänka på sex med andra tjejer han träffar/ser.
Eller tjejer som ständigt har en idealbild av en kille i tankarna medans hon är med "sin" kille hon är ihop med i det jordliga livet.

Ok nu är det inte så att jag är en nobelpristagare som skriver perfekta krönikor om saker eller, en überrosa fjortis som skriver om sin dag ner i minsta detalj.
Det bör egentligen finnas en större anledning till att blogga, iallafall för vissa.
För mig handlar det inte om att breda ut mitt ego och få alla vänner att veta vad för 1000 ointressanta saker jag gjort under dagen, eller vem som gillar vem, eller vilket kafe som har bäst fika.
Jag antar att alla har läst en sådan blogg, visst det kan vara underhållande om det handlar om din vän.
Men det FINNS REDAN oräkneligt antal så många som tar upp samma ämnen om och om igen.
Alla känner väl igen det här som är typiskt för bilddagboken;
 
Det här är jag när jag vaknar( bild på sig själv i rufsigt hår), sen åt jag frukost ( bild på mackor ev yoghurt med kellgog's frosties), nu går jag till skolan ( bild på fotografens ben/skor), framme i skolan och träffar X och X (bild på personens vänner som gör konstiga miner), tråkiga lektioner( bilder ur klassrummet), efter skolan gick vi ner på stan( massa ben igen i rörelse), vi gick in på kafe X ( upprymda miner över det väntade fikats snara antågande), X beställde det och X beställde något annat.(bild på kaffekoppar och diverse bakverk), sen gick vi hem till X (bild på ben igen), till slut gick alla hem och jag ska sova gonatt puss <3<3<3(bild tagen på en spegel som visar halva personens kropp, vanligtvis inte huvudet).

Det är sådant här flera har tröttnat på antar jag, däribland jag, det är tur att man inte kan infoga alltför många bilder i en blogg utan att göra den oläslig, annars skulle vi ha bdb-folk som gjorde gräsliga bloggar.
Tankar och ideér gör sig bäst att skrivas ner, då de kan få andra att upplysas om saker de inte hade någon aning om, och andra kan spinna vidare i originalförfattarens tankebanor och komma på andra saker än någon i mängdens ofantligt händelserika dag.

Folk vars bloggar man läser känner man redan, man vet redan i princip det mesta om dem.
Då skriver dom bara om sina händelser, för att de inte har något nytt att berätta.
                                                    >>>Ev. Fjortisblogg skapad.<<<

Jag är inte ute efter oseriös eller seriös kritik om mitt liv.
Om man ska kommentera något ska man göra det i samma anda som efterfrågas.

//E